Maria i Warszawa

Typ igår var ju en sådan dag. Berlin. Sista dagen. Jag ska ta tåget hem om ungefär 3 timmar och har räknat fram och tillbaka på hur mycket jag ska ta ut i bankomaten för att inte få något kvar när jag sätter mej i tåget. Det är ju euro som gäller där i Deutschland. Inte så mycket euro i Polen tyvärr. Så räkna räkna, ungefär 30 euro borde räcka. Till slut, efter mycket letande (för att vara en så stor stad finns det förvånansvärt få bankomater i Berlin), hittar vi en bankomat. Det börjar bli lite bråttom, för vi måste hinna käka och vi ska möta Matthias och Dries snart också. Jag slänger mej på bankomaten och trycker snabbt in allt. Och jag får ut 300 euro. Vänta lite. 300?! Ja jo. Så kan det gå när man är för snabb och desperat efter en bankomat och tar nån specialare för asrikt folk där det inte står de vanliga summorna utan tio gånger så mycket cash. Så nu kan jag plötsligt äta huuuur mycket som helst och köpa ganska många mackor med mej på tåget. Jag var helt säker på att jag skulle bli rånad tillråga på allt eftersom jag hade så mkt pengar på mej. Men icke. Det var ju tur i oturen så att säga.

Nästa elände inträffar på tågstationen. Detta elände smäller ju lite högre än bankomat-missen. Jag åker till Hauptbahnhof. Är ute i jättegod tid. Nervös och hispig som man är. Kollar på tavlan med avgångarna. Tåget står med. Går till perrongen. Läser lite i min bok, 20 minuter kvar till avgång. Kollar på biljetten. Vilken vagn? Jaha, 272. Ja det står ju här på bilden att vagnen är i sektion D. Ja okej. Traskar dit. Mitt tåg står nu på displayskylten rakt ovanför mej. Ja okej. Allt bra. Trodde jag. Det visade sej att mitt tåg gick från en helt annan station och att jag missade det. Kul. Jag trodde jag skulle gråta. Och det hade jag nog gjort om det inte varit en tjej som oxå skulle med tåget och oxå hade missat det. Vi gick ihop med hennes polare (som bodde i berlin, hon var och hälsade på honom) till disken för att se när nästa tåg gick och om vi kunde byta ut vår biljett. I kön träffade vi på tre studenter från Warszawa. En tjej från Spanien och två killar från Italien. De hade oxå missat tåget.

Det hela slutade med att vi alla bokade om våra biljetter. Eller rättare sagt köpte nya för 43 euro. (Tur att jag hade så mycket kontanter på mej.. ) Tåget gick då inte förräns om tre timmar så vi drog oss med en gång till den andra tågstationen som låg åt helvete och var helt öde. Vi drack kaffe på ett ställe och åt thaimat på ett annat. Och det var äcklig thaimat. tyvärr. Tåget var över min förväntan. Toaletterna var helt okej och till och med sängen var bra standard för att vara Polen. Haha. Om man får lov att ha fördomar.... Jag hade tur (igen) att jag fick en säng i kupén bredvid de andra för i deras kupé hade en gubbe bestämt sej för att transportera sina duvor i en låda. De kuttrade och jag tyckte lite synd om dom. Det kändes väldigt exotiskt iofs. inte ofta man släpar en låda duvor med sej.

Efter att ha snackat lite med de andra så drog jag mej för att sova vid elva. Tror inte jag sov speciellt djupt. Inte mer än en timme i sträck, men natten gick förvånansvärt fort ändå. Väl framme i Warszawa skyndade jag mej till ambassaden och kom en kvart för sent bara. Kände mej lagom fräsch, men what to do. Plikten kallar.

Min hals är fortfarande inte helt bra. Det känns inte på dagarna, men på morgonen, precis när jga vaknar gör det väldigt ont. Och jag är nog lite förkyld oxå. Så jag ska sova nu, orkar inte fixa med bilder och sådant från helgen. Eftersom jag tänkte ta det lugnt och bara kurera mej resten av veckan så kommer det finnas gott om tid för detta. Så håll ut. Jag gick igenom och vände alla åt rätt håll. Det är ju en del. Väldigt många på hus. Och jag är inte med på överdrivet många. Men men. det kommer senare alltså...

Nu ska jag läsa lite i min bok.. Nästan klar med den! Finally, haha. no offense till författaren dock. Den är bra nu, jag har fastnat för storyn.



Resan dit, väldigt fin kupé. 6 timmar tåg. Såhär trevligt skulle det ju vara på hemvägen med. men nej... Det var inte menat helt enkelt.


Sovvagnen på vägen hem. tåg 10 timmar. Dock inga duvor. Bara en sjukt stor väska i vägen för allt och alla. TRångt som fasen. Jag sov längst upp.