Maria i Warszawa

Det är värst vad den här dagen känns lång. Kan det bero på den där timmen extra? Jag vet inte. Vad jag vet är att jag är hemskt seg och det här kapitlet jag håller på att läsa i min kursbok tar evigheter att läsa klart. Min seghet kan även bero på att jag var ute på min premiärpromenad vid elva imorse. Då hade jag redan varit vaken ett tag och kände mej frisk och bra nog att dra mej ut på en runda. Men jag tog det lugnt och det var jätteskönt att komma ut i friska luften med träningskläderna på. Känner inget av halsen längre!

Jag väntar nu lite smått på att mamma ska komma upp på skype. Pratade lite med pappa förut, men jag måste få höra senaste nytt på mammafronten. Haha. Det var längesen. Speciellt nu när hon har varit hos mormor och morfar och kan rapportera om det senaste därifrån. Jag pratade även med joacim på skypen! Det var inte igår och kul att få lite face-to-face (eller han hade kameran på iaf) information om dagsläget i göteborg. Verkar vara mycket att stå i på Chalmers...

Jag höll på att somna med boken i famnen för en stund sedan. Men nej, somnar jag nu kommer det bli fel med sovrytmen och ikväll kommer jag vara pigg. Måste ändå säja att nåt av det bästa som finns är när man känner sej lite sömnig på dagen och man faktiskt FÅR somna. Det händer inte ofta, men ibland så. Och risken är att man inte vill gå upp sen. Man kan sova resten av dagen och kvällen. Och det är ju lite att vända på dygnet och inte maria-style. Hade jag haft annat psyke hade jag nog gjort det oftare. men nu måste jag ju plugga lite och inte sova. Bara några sidor kvar i kapitlet. You can do it! ;)

Helt sjukt att klockan bara är tre. Känns som jag varit uppe i en evighet ju...