Maria i Warszawa

... om jag ska skratta eller gråta. Det lutar nog mest åt gråt, men jag nöjer mej med att acceptera läget och hoppas på det bästa. Det är ju bättre idag än igår kväll... Det bra nu är väl att jag inte hade mer feber efter min feberattack i onsdags kväll/natt. Igår (fredag) gick jag till praktiken, kändes helt okej och trots att det var grått (se bild) så var jag faktiskt glad över att vara på g och back on track.



Jag lyckades ta mej igenom hela arbetsdagen och drog mej direkt hem efteråt. Och då, ungefär där, slog förkylningen över från snorig till typ heltäppt. Jag såg Casablanca igår och snöt mej konstant fast inget kom ut. Det bara sitter som ett smäck allt i huvudet. Filmen var bättre än jag trodde. Den var inte lika lång som jag trodde och det var ju väldigt bra för jag var helt slut.

Idag vaknade jag tidigt. Mår inte helt hundra, huvudet känns tungt och jag har ont i ögonen. Inte riktigt lika täppt i näsan, men fasen. Orka vara sånhär. Jag vill dra nåt gammalt över mej och vakna frisk. Som jag brukar vara. Det här suger och jag vill hem. Till råga på allt skäller hundarna och de har nån jäkla motocrosstävling i området. Man hör ljudet av motorcyklar hela hela tiden. Goddamn annoying!

För tillfället känner jag mej lite som vår vitlökspress. Helt av och i behov av reparation. Helst av allt skulle jag vilja köpa mej en ny kropp utan några virus eller baciller i. (det är min faster som har gjort sönder pressen, hon är så stark!... eller så var den asgammal. välj själva..). Nu måste jag sätta igång med något plugg- eller jobbsökningsaktivt annars kommer jag bara slösa bort min värdefulla tid här i sängen. Något borde jag ju åstadkomma...